Åbo Akademis bibliotek

Singoalla (1857) utspelar sig i medeltidens Småland i mitten av 1300-talet. Viktor Rydberg (1828-1895) debuterade med denna romantiska slags saga, och berättelsen om den unge riddarsonen och hans kärlek till den gåtfulla zigenarflickan var hans egen favorit, han kallade romanen för sitt "älsklingsbarn".

När den unge riddaren Erland Månesköld och den vackra zigenarflickan Singoalla träffas första gången, vid bäcken i vildmarken i den ljusa sommaren, är de två naturbarn som utan att fråga efter stånd och samhällsskrankor förälskar sig i varandra. Deras möte får oanade konsekvenser för dem själva och människorna omkring dem och Erland måste låta Singoalla bli ett minne blott. Han accepterar de plikter som hans ställning ålägger honom som slottsherre och gifter sig istället med Helena. Men Singoalla har fortfarande makt över Erland och om natten skickar hon Sorgbarn, deras son, till honom, försänker honom i hypnos och för honom till sig om natten.

Viktor Rydberg skrev om slutet av Singoalla flera gånger och i de senare versionerna slutar historien med att den "vilde Erland" försakar sin jordiska kärlek och framlever sin ålderdom som eremit och asket, i trygg förtröstan hos Gud. Längre än så kan man knappast komma från den ursprungliga upplösningen, vars slutkatastrof antar Hamletska proportioner. Rydbergs berättelse är vår litteraturs främsta pestskildring, och i den första upplagan sopas båda huvudpersonerna undan av "mordängelns mantel".