Åbo Akademis bibliotek

Selma Lagerlöf (1858-1940) blev redan under sin livstid ett nationalmonument. Hon var den första kvinnan att bli invald i Svenska Akademien och år 1909 fick hon som första kvinna Nobelpriset i Litteratur. I dag är hon är en av Sveriges mest lästa och älskade författare och hennes verk är levande klassiker som har nått läsare långt utanför landets gränser. Selma Lagerlöfs historieberättande har vuxit fram ur mycket gammal episk tradition, kanske en specifikt kvinnlig, muntlig berättarkonst som hon vuxit upp med kväll efter kväll, när farmor eller faster Nana samlade barnen omkring sig på den värmländska gården Mårbacka. Selma Lagerlöf hade ett stort tema i sitt författarskap - tron på kärleken, och särskilt den kvinnliga kärlekens befriande och förlösande makt.

Selma Lagerlöf storslagna debutroman Gösta Berlings saga från 1891 är en mustig skröna från författarinnans Värmland. Med burlesk humor och ett djupt allvar berättar hon om den försupne prästen Gösta Berling, som efter att ha predikat onykter blir av med sitt ämbete. Han försöker supa ihjäl sig, men räddas till livet av den barska men karismatiska majorskan på Ekeby. Han upptas i den brokiga skara kavaljerer som majorskan håller sig med och ett muntert, sorglöst leverne tar sin början. Den vackre Gösta sätter många kvinnohjärtan i brand, och brinner själv för kärleken och kvinnorna. Men genom hela berättelsen löper en vemodig insikt om människans otillräcklighet och kärlekens förgänglighet, och föremålen för Gösta Berlings kärlek växlar ... "Men det är så, fastän denna stackars vandrerska inte visste det, att själen är den evige hungraren. Av flärd och lek kan han inte leva. Får han inte annan näring, ska han som ett vilt djur sönderslita först andra och till sist sig själv. Detta är sagans mening." Ur Gösta Berlings saga