Åbo Akademis bibliotek

Det går an väckte stor uppståndelse när den gavs ut första gången 1839 och brukar räknas som det förnämsta realistiska verket från denna tid. Carl Jonas Love Almqvist (1793-1866) skrev boken som ett inlägg i den pågående kvinno- och äktenskapsdebatten. Almqvist var en förespråkare för den så kallade kvinnosaken och kritisk till det borgerliga äktenskapet som livslång institution och på det skråväsende som hindrade kvinnor bli ekonomiskt självständiga. I stället förespråkade han samvetsäktenskapet som ett alternativ: begreppet särboskap var myntat! Frågan är om någon svensk skönlitterär bok någonsin väckt en sådan folkstorm, den väckte livlig debatt och "det-går-an-litteraturen" blev ett begrepp. Utgivningen av Det går an gjorde att Almqvist brännmärktes i den allmänna opinionen som osedlighetsförfattare och bidrog starkt till att Almqvist tvingades lämna sin tjänst som rektor för Nya Elementarskolan i Stockholm. Boken låg honom till last också i hans tilltänkta karriär som präst och han gick allmänt under benämningen "Det-går-an-prästen" bland sina belackare.

Under en resa med ångbåten Yngve Frey mellan Stockholm och Arboga, på en resa mellan Stockholm och Lidköping, förälskar sig sergeanten Albert och glasmästardottern Sara Videbeck i varandra. Sara vill att det ska stå var och en fritt leva sitt liv, och om kärleken tynar bort, så bör även relationen dem emellan sägas upp, så istället för att gifta sig kräver Sara att de skall leva i ett jämlikt äktenskap, utan formell vigsel och utan delad egendom. För Albert är detta helt nya tankegångar men när Sara frågar honom i slutet av boken: "Går allt detta an, Albert?" blir svaret: "Det går an".