Åbo Akademis bibliotek

Serhij Zjadan har med sin "proletärpunk"-litteratur blivit Ukrainas mest tongivande författare, i ständig polemik med sitt hemland. I romanen Depeche Mode, i en kombination av poetiskt drama och svart komedi, utforskar och genomlyser han tillståndet i Ukraina efter Sovetunionens sammanbrott.Charkiv 1993. Sovjetiska krigsveteraner och nyrika affärsmän sitter i en konsertsal och lyssnar på en amerikansk väckelsepredikant. I ungkommunisternas före detta kontor huserar nu en annonsbyrå. På den lokala radiokanalen presenteras program om ”den legendariska irländska folkmusikgruppen Depeche Mode” och om munspelets betydelse i kampen mot det kapitalistiska förtrycket. Och mitt i detta galna virrvarr irrar Doggen Pavlov, Kommunist-Vasia och berättarjaget Serhij omkring på jakt efter sin gamle polare Turbo-Sasja för att underrätta honom om att hans styvfar tagit livet av sig. De är nitton år gamla och arbetslösa och genom sina kontakter med knarklangare, bögredaktörer och dottern till en general försöker de spåra upp honom. Deras odyssé genom den östaukrainska metropolen Charkiv och dess förfallna industriförorter skildras i slapstickartade scener och absurda dialoger, med ett språk som är rappt, humoristiskt, skräpigt och punkigt. En extremt trovärdig skildring från åren efter Sovjetunionens kollaps, grunden för mycket av det samtida i Ukraina. Åren då allt var i rörelse, korruption och kriminalitet utbredd och framtiden höljd i dunkel. Men genom sin litterära kvalitet är Depeche Mode också långt mer än bara ett tidsdokument.