Åbo Akademis bibliotek

Cecilia Hanssons dikt är radikal, inte minst
i bejakandet av grundvärden. Hennes dikt
signalerar en återgång till en av diktens
funktioner, nämligen besvärjelse och åkallan.
Hanssons dikt vägrar att stå i tjänst. Det är
en konsekvent hållning. Den sträcker sig ut
redan från första sidan. Hon har en enhetlig
stil. Konsekvent. Den skär som en kniv. Och
det finns inte en enda falsk skorrande ton,
inte ett enda överflödigt ord. Ingenstans ger
hon efter för effekt sökeri. De olika diktsamlingarna
förefaller mig vara sam manlänkade
utifrån en enda princip: Kärleken är radikal.
Att älska är att förlora sig. Och få höra sitt
namn ropas. Klar. Ren. Enkel. Kärlekens
alkemi innebär att den tyngd i bly som
tidigare var plötsligt är förvandlad till guld.
Ur Kristian Lundbergs förord

Skrivet om Revbensdagar, morgnar:

Hansson skriver loss kvinnokönet från dess vanliga tillstånd av mörkerhål eller pornografisk bild. Det kvinnliga könet syns nära, nästan inifrån, med flikar, hinnor och vätskor. Det begär som skildras är vilt och okontrollerat, och fortsätter långt bortom mannen och marknaden.
Jenny Tunedal, Aftonbladet

Innanför är en tät och ordlös relation där just fukten, vätskan tycks ha tagit över från orden. Cecilia Hansson undersöker i sina exceptionellt känsliga dikter en sorts hudens hud, ett område kring människor som bara fukten (dikten) kan vidröra.
Joar Tiberg, Lyrikvännen

Cecilia skriver sammanhållet, komprimerat. Meningarna och satserna är som polerade ädelsetenar.
Lisa Wede, SR P1

Det är en motsägelsefull text, karg men samtidigt blommande av organiska metaforer och sirliga upprepningar.
Dan Jönsson, Dagens Nyheter

Revbensdagar, morgnar är just så här snuddande ömtålig. Inget talat språk, bara kropparnas rörelser så renodlas intimiteten i scen efter scen.
Amelie Björck, Göteborgsposten

Skrivet om Tänj min hud. En förvandling:

Det är inte en ungdomsbok, inte en flickbok. Det är en djupt samhällskritisk bok för den ger röst åt något som förut beskrivits med blyga flickors rodnande kinder på skolgårdar runt om i landet eller med pojkars bullrunkning och tjyvkikande in i flickors omklädningsrum. Boken växer för varje knivskarp och närgången rad.
Pelle Andersson, Aftonbladet

Äntligen får en flickas första lust vara det den i mångt och mycket är; en förvirring över kroppens tunna skal som rämnar. Inte något skört som knoppas omgivet av glorifierad ångest.
Anna Hallvarez, Norrbottens-Kuriren

Tänj min hud är en modig diktsamling. Att beskriva detta stora, som på en gång är så privat och så allmängiltigt är ingen lätt uppgift. Risken att hamna i klichéer känns ständigt överhängande, men genom att låta upplevelsen bli unik i sitt skräckinjagande uttryck istället för att försöka omfatta alla flickors pubertet undviker Cecilia Hansson de flesta fällorna.
Marie Pettersson, Helsingborgs Dagblad

Jag tycker om hur Hansson beskriver jagets relation till flickrumstingen. Här fungerar hennes poesi som bäst när jaget utforskar tingen med ovana ögon.
Marit Östberg, Kristianstadsbladet