Åbo Akademis bibliotek

Vad är det vi hör när vi lyssnar på musik? Vad fokuserar vi på och vad lyssnar vi efter? Vad tycker vi är viktigt i det vi hör – melodin, soundet, sångarens röst, instrumenten, rytmen, ackorden, kanske texten? Hur påverkas vi av musiken? Vad gör den med vår hälsa och vårt välbefinnande? Vilken roll spelar musik för vår identitet och livskänsla?

Det här är frågor som tas upp i Lars Lilliestams bok Lyssna på musik. Märkligt nog är sådana frågor relativt lite behandlade av musikforskare och musikjournalister. Många kanske tar för givet att det vi hör och uppfattar i musiken, det hör andra också. Men det är faktiskt inte så enkelt. Människor använder musik och lyssnar till och tolkar musik på många olika sätt.

Boken bygger på långa samtal med tio personer i olika åldrar. Var och en av dem har valt ut tre musikexempel som samtalen utgår från. Det handlar alltså inte om ”musik” i största allmänhet utan om hur man lyssnar och vad man uppfattar i specifika låtar och musikstycken. De som intervjuas är lyssnare som har ett stort musikintresse men som inte är skolade i musik.

Boken utgår från och presenterar ett modernt flervetenskapligt perspektiv på musik som vi kan kalla kulturinriktad musikvetenskap och som på engelska ibland går under beteckningen ”cultural study of music” eller ”cultural musicology”.

Lars Lilliestam (född 1951) är professor emeritus i musikvetenskap vid Göteborgs Universitet. Han har sedan 25 år forskat kring frågor om hur människor använder musik – och vad musik gör med människor – i böcker som Musikliv och Musiken och jag (tillsammans med Thomas Bossius). Även i boken Rock på svenska berörs sådana frågor.

”Det är en mycket intressant och läsvärd studie.” Betyg: 4/5.  – Nils Ahnland, Bibliotekstjänst

”Det här är en jättespännande läsning … Här skulle jag så gärna vilja återge några intervjucitat som exempel, men jag avhåller mig av den anledningen att det är omöjligt att på ett rättvisande sätt förmedla intervjuernas djup genom några korta utsnitt … Lilliestams okomplicerade språk och smittande entusiasm bidrar till att göra en ganska faktatung bok till en intressant studie, där det är oundvikligt att som läsare jämföra sin egen praktik av musiklyssning och musikande med informanternas.” Carita Forslund, Nutida musik